En av mina näraste och käraste vänner hade en bra start på dagen idag när hon efter en hel del arbete äntligen kunde skicka in sin slutliga version av sin kandidatavhandling. Jag hade äran och glädjen att kunna ta del av hennes skrivande och hennes iver under morgonens tidiga timmar (kl. 10 är tidigt för mej en ledig dag).
Ivern smittade av sig och resten av dagen framflöt i ren och skär glädje. Tänkte därför äntligen ta tillfället i akt och introducera mina egna tankar uti blogosfären.
Denna gång är det den kreativa sidan som jag delar med mej, och detta är också vad som jag påminns om varenda gång jag stiger in genom min ytterdörr.
Själva kransen som är den huvudsakliga komponenten blev till i mitten av mars efter att jag ivrigt trampat igenom en halv meter snö för att nå fram till en bunt videkvistar. Hälften av kvistarna stod som dekor på köksbordet fram till påsk, och som nu befinner sig ute på balkongen. Av resten skapade jag en krans, som i nattens sena timmar såg fantastisk ut, men som i dagsljus fick mej att inse att mina handarbetstalanger inte var de bästa.
De följande veckorna stod kransen gömd i garderoben i väntan på ett litet under. Undret kom en kväll efter att jag tvinnat små hjärtan av järntråd som jag limmat fast lite spets på. Efter det flöt det på av sej själv och med hjälp av min tillförlitliga limpistol, en sönderklippt bordstablett, lite paljetter och snöre blev det en hjärtlig välkomnare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar